Tiden rör sig snabbare än man hinner tänka eller känna efter. Även om livet passerar relativt snabbt finns det minnen som stannar som bilder i min hjärna. Det är som ett litet foto i mina tankar, det kan va något obetydligt som en slumpmässig konversation eller något viktigt som mammas skratt. Allt som berör oss både gott & ont finns där nere i märgen. Det finns ingen som kan rubba det, även om man inte vill känna något. Jag pratar med en gammal vän, en bra vän..en gång min allra bästa vän. Livet ändrar sig lika snabbt som vinden stänger en dörr. Idag är allt bra men igår var allt trasiga små glasbitar, skärvor som påminner om en helhet, en lycka. Jag blir glad att höra hennes röst, ljus trött och lite utarbetad. Dagarna från förr då det var hon och jag. Hon sa ditt namn. Du är död. För flera månader sen? Du skulle gifta dig, det hade hon berättat för mig, i den stunden var du bara en kille från förr. Jag tänker på henne, vad hon går igenom. Hennes smärta går inte att förstå men sorgen skär igenom hennes hjärta och driver förbi alla som du någonsin berört. Din död är en tragedi, men ditt liv lever kvar i våra minnen.
My thoughts go out to your loved ones. I'll always remember you from my Kenya days.
